Dagen ♥
Var på F's och E's utrspring från våran skola,
började gråta som ett barn för att jag var så stolt över att se 2 av mina nära vänner vara lyckligast i världen och så jävla fina. Kändes som att släppa iväg sina små fågelungar :$
men gissa då hur det var att se Emelie springa ut, sista klassen som sprang ut ifrån kavelbro och fy helvete vad jag lipade när ingen såg (lipade som fan när jag hängde en ros runt hennes hals med)
Så som du förtjänat att ha en bra dag av fylla,
inga problem, ingen ångest, kärlek och glada sånger och fy fan vad fin du var.
Min, min bara min allra bästa vän i vit klänning, studentmössa och världens största leende på läpparna.
Blir fan tårögd bara av att tänka på det.

Även Jerry sprang ut, det började jag inte gråta av men jag blev rörd av att se honom vara så lycklig också,
och han var så megafin och jag ville bara krama dig hela tiden för att du var så stor!
Min stora kille! (som inte var så stor i iq'n sedan visade det sig när man märkte hur packad han var..)
Jag kände verkligen längtan till min egna student och att äntligen få känna "wow! I did it!"
Och med grädden på moset så fick jag höra att mina lärare hade sagt på mitt skolmöte att jag var varmt välkommen tillbaka till nästa termin och mina betyg var för första gången i världshistorien ta mig fan helt OK!
(Mamma, äntligen har du något att sätta upp på kylskåpet och vara stolt över!)


(jag försökte trassla ut roshelvetet)

ÅÅHH VÄRLDENS FINASTE BÄSTA STUDENTVÄN.
Fan nu kommer tårarna en gång till.