Känner mig så jävla ynklig och patetisk, ligger ensam och lyssnar på Patrik Isaksson.
"och jag hatar att jag älskar dig så att jag nästan kvävs, här i min ensamhet"
Har aldrig känt mig så ensam, så överigven, så egoistisk.
Har så många fina människor omkring mig och nu står jag här med drömmen från igår.
Varför, varför Ronya är du så jävla jävla dum?
Jag har typ ett sjukt bra liv med världens bästa pojkvän, världens bästa vänner.
Men nä, klart att jag ska fucka upp allt. Gött.
Har en pissig jävla remisshelvete att ta hand om nu, och ska på audition om 5 dagar,
klart att allt går så bra i en vecka sedan bryter alltihop.
Jag är så pinsam, jag skäms så över mig själv.

All tid förflutit, där dagar blev till år, vad hände sen?
vi ser och vi förändras, inget blir som förut, allt har ett slut.