Minnen, tankar svällar över.
Varje sak som får mig att påminnas om dig eller den tiden får mig att gå under.
Som en dagdröm man inte vill vakna ur, vill somna om, ändra slutet.
Varför slutade det så?
Hur man än ändrar på storyn så är det alltid samma slut.
Det fanns nog ingenting jag kunde göra för att få det att ha varit annorlunda.
Söker igenom hjärnan efter fler minnen, fastän jag egentligen inte vill spela upp dem igen.
Näthinnan blir till tårkanaler, fler och fler tårar flockas på mina kinder och jag låter
bara mina fuktiga ögonfransar låta mascaran färga dem svarta.
Men ändå ler jag.
Jag har så mycket ånger.
Jag har så mycket lycka.
Varje skratt är värt att spänna magen för, varje leende som mina läppar formar är riktigt.
Precis som varje tår är värd att dra upp sorgen för, låta allting bara släppa för fem minuter
och känna att tiden kanske läker alla sår, ju mer du gråter, desto mer glömmer du.
Jag älskar att leva, men det svåraste i livet är att leva det.
Trespassers William – Lie In The Sound
Greg Laswell – Comes and Goes (In Waves)
Slipknot – Vermilion Pt. 2
Strays Don't Sleep – For Blue Skies